Alle Artikel von ‘Vyasa’
02-50 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 50. Vers
बुद्धियुक्तो जहातीह उभे सुकृतदुष्कृते | तस्माद्योगाय युज्यस्व योगः कर्मसु कौशलम् || २ ५० ||
02-50 buddhi-yukto jahatiha ubhe sukrita-duskrte tasmad yogaya yujyasva yogah karmasu kausalam
buddhiyukto jahātīha ubhe sukṛtaduṣkṛte tasmādyogāya yujyasva yogaḥ karmasu kauśalam Vereinfachte Transkription: buddhi-yukto jahatiha ubhe sukrita-duskrte tasmad yogaya yujyasva yogah karmasu kausalam iTrans: buddhiyuk{}to jahaatiiha ubhe sukR^itadushhkR^ite . tasmaadyogaaya yujyasva yogaH karmasu kaushalam.h
02-50 Der Mensch, der Weisheit besitzt, weist in diesem Leben gute wie auch schlechte Taten von sich; deshalb widme dich dem Yoga; Yoga ist Geschick im Handeln
02-51 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 51. Vers
कर्मजं बुद्धियुक्ता हि फलं त्यक्त्वा मनीषिणः | जन्मबन्धविनिर्मुक्ताः पदं गच्छन्त्यनामयम् || २ ५१ ||
02-51 karma-jam buddhi-yukta hi phalam tyaktva manisinah janma-bandha-vinirmuktah padam gacchanty anamayam
karmajaṃ buddhiyuktā hi phalaṃ tyaktvā manīṣiṇaḥ janmabandhavinirmuktāḥ padaṃ gacchantyanāmayam Vereinfachte Transkription: karma-jam buddhi-yukta hi phalam tyaktva manisinah janma-bandha-vinirmuktah padam gacchanty anamayam iTrans: karmajaM buddhiyuk{}taa hi phalaM tyak{}tvaa maniishhiNaH . janmabandhavinirmuk{}taaH padaM gach{}chhantyanaamayam.h
02-51 Die Weisen, die mit Wissen erfüllt sind, die die Früchte ihrer Handlungen aufgegeben haben, und die frei sind von den Fesseln der Geburt, gehen an einen Ort, der jenseits allen Leidens ist
02-52 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 52. Vers
यदा ते मोहकलिलं बुद्धिर्व्यतितरिष्यति | तदा गन्तासि निर्वेदं श्रोतव्यस्य श्रुतस्य च || २ ५२ ||
02-52 yada te moha-kalilam buddhir vyatitarisyati tada gantasi nirvedam srotavyasya srutasya ca
yadā te mohakalilaṃ buddhirvyatitariṣyati tadā gantāsi nirvedaṃ śrotavyasya śrutasya ca Vereinfachte Transkription: yada te moha-kalilam buddhir vyatitarisyati tada gantasi nirvedam srotavyasya srutasya ca iTrans: yadaa te mohakalilaM buddhirvyatitarishhyati . tadaa gantaasi nirvedaM shrotavyasya shrutasya cha
02-52 Wenn dein Verstand den Sumpf der Täuschung durchquert hat, wirst du zu Gleichmütigkeit gegenüber Gehörtem und noch zu Hörendem gelangen
02-53 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 53. Vers
श्रुतिविप्रतिपन्ना ते यदा स्थास्यति निश्चला | समाधावचला बुद्धिस्तदा योगमवाप्स्यसि || २ ५३ ||
02-53 shruti-vipratipanna te yada sthasyati niscala samadhav acala buddhis tada yogam avapsyasi
śrutivipratipannā te yadā sthāsyati niścalā samādhāvacalā buddhis tadā yogamavāpsyasi Vereinfachte Transkription: shruti-vipratipanna te yada sthasyati niscala samadhav acala buddhis tada yogam avapsyasi iTrans: shrutivipratipannaa te yadaa sthaasyati nishchalaa . samaadhaavachalaa buddhis tadaa yogamavaapsyasi
02-53 Wenn dein Verstand, der verwirrt war durch die Worte der Veden, die du gehört hast, nun unerschütterlich und fest im Selbst ist, wirst du Selbstverwirklichung erlangen
02-54 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 54. Vers
अर्जुन उवाच | स्थितप्रज्ञस्य का भाषा समाधिस्थस्य केशव | स्थितधीः किं प्रभाषेत किमासीत व्रजेत किम् || २ ५४ ||
02-54 arjuna uvaca sthita-prajnasya ka bhasa samadhi-sthasya keshava sthita-dhih kim prabhaseta kim asita vrajeta kim
arjuna uvāca sthitaprajñasya kā bhāṣā samādhisthasya keśava sthitadhīḥ kiṃ prabhāṣeta kimāsīta vrajeta kim Vereinfachte Transkription: arjuna uvaca sthita-prajnasya ka bhasa samadhi-sthasya keshava sthita-dhih kim prabhaseta kim asita vrajeta kim iTrans: arjuna uvaacha . sthitapraGYasya kaa bhaashhaa samaadhisthasya keshava . sthitadhiiH kiM prabhaashheta kimaasiita vrajeta kim.h
02-54 Arjuna sprach: Wie, Oh Krishna, ist ein Mensch von stetiger Weisheit, einer, der im überbewussten Zustand aufgegangen ist? Wie spricht jemand, der stetige Weisheit besitzt, wie sitzt er, wie geht er?
02-55 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 55. Vers
श्रीभगवानुवाच | प्रजहाति यदा कामान्सर्वान्पार्थ मनोगतान् | आत्मन्येवात्मना तुष्टः स्थितप्रज्ञस्तदोच्यते || २ ५५ ||
02-55 sri-bhagavan uvaca prajahati yada kaman sarvan partha mano-gatan atmany evatmana tustah sthita-prajnas tadocyate
śrībhagavānuvāca prajahāti yadā kāmān sarvānpārtha manogatān ātmanyevātmanā tuṣṭaḥ sthitaprajñastadocyate Vereinfachte Transkription: sri-bhagavan uvaca prajahati yada kaman sarvan partha mano-gatan atmany evatmana tustah sthita-prajnas tadocyate iTrans: shriibhagavaanuvaacha . prajahaati yadaa kaamaan sarvaanpaartha manogataan.h . aatmanyevaatmanaa tushhTaH sthitapraGYastadochyate
02-55 Von dem Menschen, Oh Arjuna, der alle Wünsche des Geistes vollständig von sich weist und im Selbst durch das Selbst Zufriedenheit erfährt, wird gesagt, er habe stetige Weisheit
02-56 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 56. Vers
दुःखेष्वनुद्विग्नमनाः सुखेषु विगतस्पृहः | वीतरागभयक्रोधः स्थितधीर्मुनिरुच्यते || २ ५६ ||
02-56 duhkhesv anudvigna-manah sukhesu vigata-sprhah vita-raga-bhaya-krodhah sthita-dhir munir ucyate
duḥkheṣvanudvignamanāḥ sukheṣu vigataspṛhaḥ vītarāgabhayakrodhaḥ sthitadhīrmunirucyate Vereinfachte Transkription: duhkhesv anudvigna-manah sukhesu vigata-sprhah vita-raga-bhaya-krodhah sthita-dhir munir ucyate iTrans: duHkheshhvanudvignamanaaH sukheshhu vigataspR^ihaH . viitaraagabhayakrodhaH sthitadhiirmuniruchyate
02-56 Der Mensch, dessen Geist durch Unglück nicht erschüttert wird, der sich nicht nach Vergnügen sehnt und frei ist von Anhaftung, Furcht und Zorn, wird ein Mensch stetiger Weisheit genannt
02-57 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 57. Vers
यः सर्वत्रानभिस्नेहस्तत्तत्प्राप्य शुभाशुभम् | नाभिनन्दति न द्वेष्टि तस्य प्रज्ञा प्रतिष्ठिता || २ ५७ ||
02-57 yah sarvatranabhisnehas tat tat prapya subhasubham nabhinandati na dvesti tasya prajna pratisthita
yaḥ sarvatrānabhisnehas tattatprāpya śubhāśubham nābhinandati na dveṣṭi tasya prajñā pratiṣṭhitā Vereinfachte Transkription: yah sarvatranabhisnehas tat tat prapya subhasubham nabhinandati na dvesti tasya prajna pratisthita iTrans: yaH sarvatraanabhis{}nehas tattatpraapya shubhaashubham.h . naabhinandati na dveshhTi tasya praGYaa pratishhThitaa
02-57 Wer überall ohne Verhaftung ist, Gutem wie Schlechtem verhaftungslos begegnet und weder bejubelt noch verabscheut, dessen Weisheit ist fest begründet
02-58 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 58. Vers
यदा संहरते चायं कूर्मोऽङ्गानीव सर्वशः | इन्द्रियाणीन्द्रियार्थेभ्यस्तस्य प्रज्ञा प्रतिष्ठिता || २ ५८ ||
02-58 yada samharate cayam kurmo ’nganiva sarvasah indriyanindriyarthebhyas tasya prajna pratisthita
yadā saṃharate cāyaṃ kūrmo.aṅgānīva sarvaśaḥ indriyāṇīndriyārthebhyas tasya prajñā pratiṣṭhitā Vereinfachte Transkription: yada samharate cayam kurmo ’nganiva sarvasah indriyanindriyarthebhyas tasya prajna pratisthita iTrans: adaa sa.nharate chaayaM kuurmo.aN^gaaniiva sarvashaH . indriyaaNiindriyaarthe.abhyas tasya praGYaa pratishhThitaa
02-58 Wenn er, so wie die Schildkröte, die ihre Glieder an allen Seiten einzieht, seine Sinne von den Sinnesobjekten zurückzieht, wird seine Weisheit unerschütterlich
02-59 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 59. Vers
विषया विनिवर्तन्ते निराहारस्य देहिनः | रसवर्जं रसोऽप्यस्य परं दृष्ट्वा निवर्तते || २ ५९ ||
02-59 visaya vinivartante niraharasya dehinah rasa-varjam raso ’py asya param drishtva nivartate
viṣayā vinivartante nirāhārasya dehinaḥ rasavarjaṃ raso.apyasya paraṃ dṛṣṭvā nivartate Vereinfachte Transkription: visaya vinivartante niraharasya dehinah rasa-varjam raso ’py asya param drishtva nivartate iTrans: vishhayaa vinivartante niraahaarasya dehinaH . rasavarja.n raso.apyasya para.n dR^ishh{}Tvaa nivartate
02-59 Die Sinnesobjekte wenden sich vom Enthaltsamen ab und lassen das Verlangen (zurück); aber auch sein Verlangen wendet sich ab, wenn er des Höchsten gewahr wird
02-60 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 60. Vers
यततो ह्यपि कौन्तेय पुरुषस्य विपश्चितः | इन्द्रियाणि प्रमाथीनि हरन्ति प्रसभं मनः || २ ६० ||
02-60 yatato hy api kaunteya purushasya vipascitah indriyani pramathini haranti prasabham manah
yatato hyapi kaunteya puruṣasya vipaścitaḥ indriyāṇi pramāthīni haranti prasabhaṃ manaḥ Vereinfachte Transkription: yatato hy api kaunteya purushasya vipascitah indriyani pramathini haranti prasabham manah iTrans: yatato hyapi kaunteya purushhasya vipashchitaH . indriyaaNi pramaathiini haranti prasabhaM manaH
02-60 Die ungezähmten Sinne, Oh Arjuna, ziehen den Geist des Weisen mit großer Macht weg, mag dieser sich auch größte Mühe geben (sie zu kontrollieren)
02-61 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 61. Vers
तानि सर्वाणि संयम्य युक्त आसीत मत्परः | वशे हि यस्येन्द्रियाणि तस्य प्रज्ञा प्रतिष्ठिता || २ ६१ ||
02-61 tani sarvani samyamya yukta asita mat-parah vase hi yasyendriyani tasya prajna pratisthita
tāni sarvāṇi saṃyamya yukta āsīta matparaḥ vaśe hi yasyendriyāṇi tasya prajñā pratiṣṭhitā Vereinfachte Transkription: tani sarvani samyamya yukta asita mat-parah vase hi yasyendriyani tasya prajna pratisthita iTrans: taani sarvaaNi sa.nyamya yuk{}ta aasiita matparaH . vashe hi yasyendriyaaNi tasya praGYaa pratishhThitaa
02-61 Nachdem er sie alle gezügelt hat, sitze er unverwandt und versenke sich in Mich; die Erkenntnis des Menschen ist stetig, der seine Sinne beherrscht
02-62 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 62. Vers
ध्यायतो विषयान्पुंसः सङ्गस्तेषूपजायते | सङ्गात्संजायते कामः कामात्क्रोधोऽभिजायते || २ ६२ ||
02-62 dhyayato visayan pumsah sangas tesupajayate sangat sanjayate kamah kamat krodho ’bhijayate
dhyāyato viṣayānpuṃsaḥ saṅgasteṣūpajāyate saṅgātsaṃjāyate kāmaḥ kāmātkrodho.abhijāyate Vereinfachte Transkription: dhyayato visayan pumsah sangas tesupajayate sangat sanjayate kamah kamat krodho ’bhijayate iTrans: dhyaayato vishhayaanpu.nsaH saN^gasteshhuupajaayate . saN^gaatsa.njaayate kaamaH kaamaatkrodho.abhijaayate