02-07 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 7. Vers
कार्पण्यदोषोपहतस्वभावः पृच्छामि त्वां धर्मसंमूढचेताः | यच्छ्रेयः स्यान्निश्चितं ब्रूहि तन्मे शिष्यस्तेऽहं शाधि मां त्वां प्रपन्नम् || २ ७ ||
कार्पण्यदोषोपहतस्वभावः पृच्छामि त्वां धर्मसंमूढचेताः | यच्छ्रेयः स्यान्निश्चितं ब्रूहि तन्मे शिष्यस्तेऽहं शाधि मां त्वां प्रपन्नम् || २ ७ ||
kārpaṇyadoṣopahatasvabhāvaḥ pṛcchāmi tvāṃ dharmasaṃmūḍhacetāḥ yacchreyaḥ syānniścitaṃ brūhi tanme śiṣyaste.ahaṃ śādhi māṃ tvāṃ prapannam Vereinfachte Transkription: karpanya-dosopahata-svabhavah prcchami tvam dharma-sammudha-cetah yac chreyah syan niscitam bruhi tan me shishyas te ’ham sadhi mam tvam prapannam iTrans: kaarpaNyadoshhopahatasvabhaavaH pR^ich{}chhaami tvaaM dharmasaMmuuDhachetaaH . yach{}chhreyaH syaannishchitaM bruuhi tanme shishhyaste.aha.n shaadhi …
kārpaṇya-doṣa-upahata-svabhāvaḥ – mein Wesen (svabhāva) ist vom Makel (doṣa) des Mitleids (kārpaṇya) überwältigt (upahata) pṛcchāmi – ich frage tvām – dich dharma-saṃmūḍha-cetāḥ – mein Geist (cetas) ist verwirrt (saṃmūḍha) hinsichtlich der Pflicht (dharma) yat – was śreyaḥ – besser syāt – wäre niścitam – mit Entschiedenheit brūhi – …