02-10 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 10. Vers
तमुवाच हृषीकेशः प्रहसन्निव भारत | सेनयोरुभयोर्मध्ये विषीदन्तमिदं वचः || २ १० ||
तमुवाच हृषीकेशः प्रहसन्निव भारत | सेनयोरुभयोर्मध्ये विषीदन्तमिदं वचः || २ १० ||
tamuvāca hṛṣīkeśaḥ prahasanniva bhārata senayorubhayormadhye viṣīdantamidaṃ vacaḥ Vereinfachte Transkription: tam uvaca hrishikeshah prahasann iva bharata senayor ubhayor madhye visidantam idam vacah iTrans: tamuvaacha hR^ishhiikeshaH prahasanniva bhaarata senayorubhayormadhye vishhiidantamida.n vachaH
tam – zu dem uvāca – sprach hṛṣīkeśaḥ – Hṛṣīkeśa „Herr über die Sinne“ (Kṛṣṇa) prahasan – lächelnd iva – gleichsam bhārata – oh Nachkomme Bharatas senayoḥ – Heere ubhayoḥ – der beiden madhye – inmitten viṣīdantam – Verzweifelten idam – diese vacaḥ – Worte
Mit „Bharata“ ist hier „Dhritarashtra“ gemeint. Normalerweise werden alle Nachfolger Bharatas, Bharata genannt. Krishna lächelt, während er das spricht, obwohl Arjuna völlig verzweifelt ist. Er ist in Tränen aufgelöst und hat die Waffen weggeworfen. Die Armeen stehen sich gegenüber um sich gegenseitig zu ermorden und Krishna …