01-15 Devanagari Bhagavad Gita 1. Kapitel 15. Vers
पाञ्चजन्यं हृषीकेशो देवदत्तं धनञ्जयः | पौण्ड्रं दध्मौ महाशङ्खं भीमकर्मा वृकोदरः ||१- १५||
पाञ्चजन्यं हृषीकेशो देवदत्तं धनञ्जयः | पौण्ड्रं दध्मौ महाशङ्खं भीमकर्मा वृकोदरः ||१- १५||
pāṃcajanyaṃ hṛṣīkeśo devadattaṃ dhanaṃjayaḥ pauṇḍraṃ dadhmau mahāśaṅkhaṃ bhīmakarmā vṛkodaraḥ Vereinfachte Transkription: pancajanyam hrsikeso devadattam dhananjayah paundram dadhmau maha-sankham bhima-karma vrkodarah iTrans: paa.nchajanya.n hR^ishhiikesho devadatta.n dhana.njayaH . pauNDra.n dadhmau mahaashaN^khaM bhiimakarmaa vR^ikodaraH
pāṃcajanyam – das Muschelhorn „Pāṃcajanya“ hṛṣīkeśaḥ – Hṛṣīkeśa (Kṛṣṇa) devadattam – das Muschelhorn „Gottesgabe“ dhanaṃjayaḥ – Dhanaṃjaya „Reichtumsbezwinger“ (Arjuna) pauṇḍram – das Muschelhorn „Pauṇḍra“ dadhmau – blies mahā-śaṅkham – das großartige Muschelhorn bhīma-karmā – der schreckliche (bhīma) Taten (karma) vollbringende vṛkodaraḥ – „Wolfsbauch“ (Bhīma)
Devadatta und Paundra sind Muschelhörner. Es gibt viele Sagen des Altertums, in denen manche Kämpfer ihren Schwertern Namen gaben. In der Mahabharata wurde das ebenso gehandhabt. Hier hatten sowohl die Muschelhörner als auch die Streitwagen Namen.