18-52 Devanagari Bhagavad Gita 18. Kapitel 52. Vers
विविक्तसेवी लघ्वाशी यतवाक्कायमानसः | ध्यानयोगपरो नित्यं वैराग्यं समुपाश्रितः || १८ ५२ ||
विविक्तसेवी लघ्वाशी यतवाक्कायमानसः | ध्यानयोगपरो नित्यं वैराग्यं समुपाश्रितः || १८ ५२ ||
viviktasevī laghvāśī yatavākkāyamānasaḥ dhyānayogaparo nityaṃ vairāgyaṃ samupāśritaḥ Vereinfachte Transkription: vivikta-sevi laghv-asi yata-vak-kaya-manasah dhyana-yoga-paro nityam vairagyam samupasritah iTrans: vivik{}tasevii laghvaashii yatavaak{}kaayamaanasaH dhyaanayogaparo nitya.n vairaagya.n samupaashritaH
vivikta-sevī – einsame (vivikta) Orte aufsuchend (sevin) laghu-āśī – leichte (laghu) Kost essend (āśin) yata-vāk-kāya-mānasaḥ – Sprache (vāk), Körper (kāya) und Geist (mānasa) beherrschend (yata) dhyāna-yoga-paraḥ – befasst (para) mit Meditation (dhyāna) und Yoga nityam – stets vairāgyam – zur Leidenschaftslosigkeit samupāśritaḥ – Zuflucht nehmend
Einsamkeit hat ihren eigenen Zauber. Die spirituellen Schwingungen in der Einsamkeit sind wundervoll erhebend. Meditation wird dann von selbst kommen, ohne Anstrengung. Alle Heiligen und Weisen, die Selbstverwirklichung erlangt haben, sind mehrere Jahre lang in der Einsamkeit gewesen. Am Ufer eines Flusses, in einer Höhle, an …