11-02 Devanagari Bhagavad Gita 11. Kapitel 2. Vers
भवाप्ययौ हि भूतानां श्रुतौ विस्तरशो मया | त्वत्तः कमलपत्राक्ष माहात्म्यमपि चाव्ययम् || ११ २ ||
भवाप्ययौ हि भूतानां श्रुतौ विस्तरशो मया | त्वत्तः कमलपत्राक्ष माहात्म्यमपि चाव्ययम् || ११ २ ||
bhavāpyayau hi bhūtānāṃ śrutau vistaraśo mayā tvattaḥ kamalapatrākṣa māhātmyamapi cāvyayam Vereinfachte Transkription: bhavapyayau hi bhutanam srutau vistaraso maya tvattah kamala-patraksha mahatmyam api cavyayam iTrans: bhavaapyayau hi bhuutaanaa.n shrutau vistarasho mayaa tvattaH kamalapatraaksha maahaatmyamapi chaavyayam.h
bhava-apyayau – über Ursprung (bhava) und Zerstörung (apyaya) hi – gewiss bhūtānām – der Wesen śrutau – wurde gehört vistaraśaḥ – ausführlich, in vollem Umfang mayā – durch mich tvattaḥ – von dir kamala-patra-akṣa – oh Lotusäugiger „dessen Augen (akṣa) wie Lotosblätter (kamala-patra) sind“ (Kṛṣṇa) māhātmyam …
Er sagt hier: Ich habe jetzt einiges verstanden. Die Täuschung ist verschwunden. Jetzt weiß ich, was das Selbst ist.
Kamalapatraksha: Lotusäugig, mit Augen, die den Blütenblättern einer Lotusblume gleichen. Kamalapatra bedeutet auch Selbsterkenntnis. Der, den man durch Selbsterkenntnis erlangen kann, ist Kamalapatraksha.