01-10 Devanagari Bhagavad Gita 1. Kapitel 10. Vers
अपर्याप्तं तदस्माकं बलं भीष्माभिरक्षितम् | पर्याप्तं त्विदमेतेषां बलं भीमाभिरक्षितम् ||१- १०||
अपर्याप्तं तदस्माकं बलं भीष्माभिरक्षितम् | पर्याप्तं त्विदमेतेषां बलं भीमाभिरक्षितम् ||१- १०||
aparyāptaṃ tadasmākaṃ balaṃ bhīṣmābhirakṣitam paryāptaṃ tvidameteṣāṃ balaṃ bhīmābhirakṣitam Vereinfachte Transkription: aparyaptam tad asmakam balam bhismabhiraksitam paryaptam tv idam etesam balam bhimabhiraksitam iTrans: aparyaap{}taM tadasmaakaM balaM bhiishhmaabhirakshitam.h . paryaap{}ta.n tvidameteshhaaM balaM bhiimaabhirakshitam.h
aparyāptam – unzureichend, (ihnen) nicht gewachsen tat – dieses asmākam – unser balam – Heer bhīṣma-abhirakṣitam – das von Bhīṣma befehligt wird paryāptam – zureichend, (uns) gewachsen tu – jedoch idam – dieses eteṣām – ihr, deren balam – Heer bhīma-abhirakṣitam – das von Bhīma befehligt wird
Der Vers wird von verschiedenen Kommentatoren auf verschiedene Weise interpretiert. Sridhara Swami setzt für das Wort aparyaptam ›unzureichend‹. Ananda Giri gibt ihm die Bedeutung von ›unbegrenzt‹.