14-23 Devanagari Bhagavad Gita 14. Kapitel 23. Vers
उदासीनवदासीनो गुणैर्यो न विचाल्यते | गुणा वर्तन्त इत्येव योऽवतिष्ठति नेङ्गते || १४ २३ ||
उदासीनवदासीनो गुणैर्यो न विचाल्यते | गुणा वर्तन्त इत्येव योऽवतिष्ठति नेङ्गते || १४ २३ ||
udāsīnavadāsīno guṇairyo na vicālyate guṇā vartanta ityeva yo ’vatiṣṭhati neṅgate Vereinfachte Transkription: udasina-vad asino gunair yo na vicalyate guna vartanta ity evam yo ’vatishthati nengate iTrans: udaasiinavadaasiino guNairyo na vichaalyate guNaa vartanta ityeva yo.avatishhThati neN^gate
समदुःखसुखः स्वस्थः समलोष्टाश्मकांचनः | तुल्यप्रियाप्रियो धीरस्तुल्यनिन्दात्मसंस्तुतिः || १४ २४ ||
samaduḥkhasukhaḥ svasthaḥ samaloṣṭāśmakāṃcanaḥ tulyapriyāpriyo dhīras tulyanindātmasaṃstutiḥ Vereinfachte Transkription: sama-duhkha-sukhah sva-sthah sama-lostasma-kancanah tulya-priyapriyo dhiras tulya-nindatma-samstutih iTrans: samaduHkhasukhaH svasthaH samaloshhTaashmakaa.nchanaH tulyapriyaapriyo dhiiras tulyanindaatmasa.nstutiH
sama-duḥkha-sukhaḥ – wer gleichmütig ist (sama) gegenüber Leid (duḥkha) und Glück (sukha) sva-sthaḥ – wer in sich selbst (sva) ruht (stha) sama-loṣṭa-aśma-kāṃcanaḥ – wem ein Klumpen Erde (loṣṭa), ein Stein (aśman) und Gold (kāṃcana) gleich (sama) gilt tulya-priya-apriyaḥ – wem Liebes (priya) und Unliebes (apriya) gleichviel …
Bhagavad Gita, 14. Kapitel 24. Vers: Der Gunatita lebt aus dem Selbst ohne Unterschiede „Sama-duhkha-sukhah sva-sthah sama-lostasma-kancanah tulya-priyapriyo dhiras tulya-nindatma-samstutih.“ „Wer derselbe bleibt in Vergnügen und Schmerz, wer im Selbst ruht, für wen ein Klumpen Erde und ein Stück Gold dasselbe bedeuten, wer sich den Freundlichen …
मानापमानयोस्तुल्यस्तुल्यो मित्रारिपक्षयोः | सर्वारम्भपरित्यागी गुणातीतः स उच्यते || १४ २५ ||
mānāpamānayostulyas tulyo mitrāripakṣayoḥ sarvārambhaparityāgī guṇātītaḥ sa ucyate Vereinfachte Transkription: manapamanayos tulyas tulyo mitrari-pakshayoh sarvarambha-parityagi gunatitah sa ucyate iTrans: maanaapamaanayostulyas tulyo mitraaripakshayoH sarvaarambhaparityaagii guNaatiitaH sa uchyate
māna-apamānayoḥ – angesichts von Ehre (māna) und Schmach (apamāna) tulyaḥ – (wer) gleich (bleibt) tulyaḥ – (wer) gleich (bleibt) mitra-ari-pakṣayoḥ – angesichts der Parteien (pakṣa) von Freund (mitra) und Fein (ari) sarva-ārambha-parityāgī – wer alle (sarva) Vorhaben (ārambha) aufgibt (parityāgin) guṇa-atītaḥ – einer, der die Eigenschaften …
Das sind also Indizien für einen Weisen. Sie können aber von Menschen, die auf einer anderen Bewusstseinsebene agieren, auch miss-interpretiert werden. Das Unberührt- und Unbeteiligt-Sein, von dem hier die Rede ist, hat nichts mit Trägheit zu tun. Auf einer Ebene gilt es sich intensiv zu engagieren, …
Bhagavad Gita, 14. Kapitel 25. Vers: Geist ist ausgeglichen in Ruhm und Schmach „Manapamanayos tulyas tulyo mitrari-paksayoh sarvarambha-parityagi gunatitah sa ucyate.“ Krishna, der Lehrer, spricht: „Wer unberührt ist von Ehre und Schmach, sich gleich verhält gegenüber Freund und Feind und alle Vorhaben aufgibt – von ihm …
मां च योऽव्यभिचारेण भक्तियोगेन सेवते | स गुणान्समतीत्यैतान्ब्रह्मभूयाय कल्पते || १४ २६ ||
māṃ ca yo ’vyabhicāreṇa bhaktiyogena sevate sa guṇānsamatītyaitān brahmabhūyāya kalpate Vereinfachte Transkription: mam ca yo ’vyabhicarena bhakti-yogena sevate sa gunan samatityaitan brahma-bhuyaya kalpate iTrans: maa.n cha yo.avyabhichaareNa bhak{}tiyogena sevate sa guNaansamatiityaitaan brahmabhuuyaaya kal{}pate
mām – mir ca – und yaḥ – wer avyabhicāreṇa – mit unerschütterlichem bhakti-yogena – Yoga der Hingabe sevate – dient saḥ – der guṇān – Eigenschaften samatītya – wenn er transzendiert hat etān – die brahma-bhūyāya – Brahman zu werden kalpate – ist geeignet
Bhagavad Gita, 14. Kapitel 26. Vers: Dienen und Hingabe überwinden die Gunas „Mam ca yo’vyabhicarena bhakti-yogena sevate sa gunan samatityaitan brahma-bhuyaya kalpate.“ Krishna, der Lehrer, Inkarnation Gottes, Manifestation Gottes und damit Gott selbst, spricht: „Und wer Mir mit unerschütterlicher Hingabe dient, geht über die Eigenschaften hinaus …
ब्रह्मणो हि प्रतिष्ठाहममृतस्याव्ययस्य च | शाश्वतस्य च धर्मस्य सुखस्यैकान्तिकस्य च || १४ २७ ||
brahmaṇo hi pratiṣṭhāham amṛtasyāvyayasya ca śāśvatasya ca dharmasya sukhasyaikāntikasya ca Vereinfachte Transkription: brahmano hi pratishthaham amritasyavyayasya ca sasvatasya ca dharmasya sukhasyaikantikasya ca iTrans: brahmaNo hi pratishhThaaham amR^itasyaavyayasya cha shaashvatasya cha dharmasya sukhasyaikaantikasya cha
brahmaṇaḥ – des Brahman hi – denn pratiṣṭhā – die Wohnstatt; Grundlage aham – ich (bin) amṛtasya – unsterblichen avyayasya – unveränderlichen ca – und śāśvatasya – immerwährenden ca – und dharmasya – der Ordnung sukhasya – der Wonne eka-antikasya – absoluten ca – und
Wenn wir Gott mit dieser Einstellung dienen, kommen wir zu Brahman, zum Unsterblichen, zum Unveränderlichen, zum immerwährenden Dharma, d.h., zur Einheit mit den universellen Gesetzen und damit zur unendlichen Wonne.
Das unsterbliche und unveränderliche Selbst, Das durch das ewige Dharma der Selbsterkenntnis erreicht werden kann, Das unendliche Wonne ist, wohnt in Mir, dem höchsten Wesen. Ich, das innerste Selbst, bin der Sitz des höchsten Selbst. Der Suchende nimmt durch Selbstverwirklichung mit dem Auge der Intuition wahr, …
Bhagavad Gita, 14. Kapitel 27. Vers: Geliebter Arjuna, wisse, ich bin Brahman „Brahmano hi pratishthaham amrtasyavyayasya ca sasvatasya ca dharmasya sukhasyaikantikasya ca.“ Krishna, Inkarnation Gottes, Manifestation Gottes, spricht: „Denn Ich bin die Wohnstatt Brahmans, des Unsterblichen, des Unveränderlichen, des immerwährenden Dharma und der absoluten Wonne.“ Ich …
ॐ तत्सदिति श्रीमद् भगवद्गीतासूपनिषत्सु ब्रह्मविद्यायां योगशास्त्रे श्रीकृष्णार्जुनसंवादे गुणत्रयविभागयोगो नाम चतुर्दशोऽध्यायः || १४ ||
OM tatsaditi śrīmad bhagavadgītāsūpaniṣatsu brahmavidyāyāṃ yogaśāstre śrīkṛṣṇārjunasaṃvāde guṇatrayavibhāgayogo nāma caturdaśo ´dhyāyaḥ Vereinfachte Transkription: OM tatsaditi srimad bhagavadgitasupanisatsu brahmavidyayam yogasastre srikrsnarjunasamvade gunatrayavibhagayogo nama caturdaso ´dhyayah iTrans: AUM tatsaditi shriimad.h bhagavad.hgiitaasuupanishhatsu brahmavidyaayaa.n yogashaastre shriikR^ishhNaarjunasa.nvaade guNatrayavibhaagayogo naama chaturdasho.adhyaayaH
Bhagavad Gita, 14. Kapitel Abschlussvers: Der Yoga der drei Gunas „Harih om tatsat iti srimad bhagavadgitasupanisatsu brahmavidyayam yogasastre sri krsnarjunasamvade gunatrayavibhagayogo nama caturdaso‘dhyayah.“ „So endet in den Upanishaden der glorreichen Bhagavad Gita, der Wissenschaft vom Ewigen, der Schrift über Yoga, des Dialogs zwischen Shri Krishna und …
Hier steht „Geist“ nicht für „manas“, das Denkprinzip, sondern für „purusha“, den „höchsten Geist“. „Purusha“ ist die Seele oder das Bewusstsein, und „uttama“ heißt das Höchste. „Purushottama“ ist der höchste Geist, das höchste Bewusstsein. Es gibt verschiedene Bedeutungen von „purusha“ 1) Purusha als universelles und individuelles …