02-25 Devanagari Bhagavad Gita 2. Kapitel 25. Vers
अव्यक्तोऽयमचिन्त्योऽयमविकार्योऽयमुच्यते | तस्मादेवं विदित्वैनं नानुशोचितुमर्हसि || २ २५ ||
अव्यक्तोऽयमचिन्त्योऽयमविकार्योऽयमुच्यते | तस्मादेवं विदित्वैनं नानुशोचितुमर्हसि || २ २५ ||
avyakto ’yamacintyo ’yam avikāryo ’yamucyate tasmādevaṃ viditvainaṃ nānuśocitumarhasi Vereinfachte Transkription: avyakto ’yam acintyo ’yam avikaryo ’yam ucyate tasmad evam viditvainam nanusocitum arhasi iTrans: avyak{}to.ayamachintyo.ayam avikaaryo.ayamuchyate tasmaadeva.n viditvaina.n naanushochitumarhasi
avyaktaḥ – unentfaltet ayam – dieser (Verkörperte, das Selbst) acintyaḥ – nicht vorstellbar ayam – er avikāryaḥ – unveränderlich ayam – er ucyate – wird genannt tasmāt – darum evam – so viditvā – erkannt habend enam – ihn na – nicht anuśocitum – trauern arhasi – du musst
अथ चैनं नित्यजातं नित्यं वा मन्यसे मृतम् | तथापि त्वं महाबाहो नैवं शोचितुमर्हसि || २ २६ ||
atha cainaṃ nityajātaṃ nityaṃ vā manyase mṛtam tathāpi tvaṃ mahābāho naivaṃ śocitumarhasi Vereinfachte Transkription: atha cainam nitya-jatam nityam va manyase mrtam tathapi tvam maha-baho nainam socitum arhasi iTrans: atha chaina.n nityajaata.n nitya.n vaa manyase mR^itam.h . tathaapi tvaM mahaabaaho naiva.n shochitumarhasi
Krishna argumentiert zuerst vom Sankhya und Vedanta Standpunkt aus, dass dieses Unsterbliche durch nichts berührt wird. Das impliziert, dass noch nicht mal die Seele verkörpert wird. Die Seele existiert einfach. Demgegenüber steht, dass es einen relativeren Teil der Seele, nämlich Atman oder Jiva gibt. Und dieser …
Shri Krishna zieht hier um der Verständlichkeit willen eine verbreitete Vorstellung heran. Angenommen, das Selbst würde immer und immer wieder geboren, immer dann, wenn ein Körper Existenz annimmt, und stürbe immer und immer wieder, wenn der Körper stirbt, Oh mächtig Bewaffneter (Oh Arjuna, groß an Bedeutung …
Bhagavad Gita, 2. Kapitel, 26. Vers: Das relative Selbst ist in Veränderung „Doch auch wenn du annimmst, Es würde ständig geboren und stürbe ständig, selbst dann, oh mächtig Bewaffneter, sorge dich nicht.“ In den vorigen Versen hat Krishna über das unveränderliche Selbst gesprochen, die wahre Seele. …
जातस्य हि ध्रुवो मृत्युर्ध्रुवं जन्म मृतस्य च | तस्मादपरिहार्येऽर्थे न त्वं शोचितुमर्हसि || २ २७ ||
jātasya hi dhruvo mṛtyur dhruvaṃ janma mṛtasya ca tasmādaparihārye.arthe na tvaṃ śocitumarhasi Vereinfachte Transkription: jatasya hi dhruvo mrityur dhruvam janma mrtasya ca tasmad apariharye ’rthe na tvam socitum arhasi iTrans: jaatasya hi dhruvo mR^ityur dhruva.n janma mR^itasya cha . tasmaadaparihaarye.arthe na tva.n shochitumarhasi
Hier liefert Krishna uns einen guten Grund, warum es nicht so gut ist, sich umzubringen. Mit einem Selbstmord ist das Weltall nicht wirklich vorbei, sondern man wird wiedergeboren. Unser physischer Tod bedeutet nicht automatisch eine Verwirklichung unseres Selbst. Es ist so ähnlich, wie wenn wir uns …
Für das, was tot ist, wird es mit Sicherheit eine Geburt geben; für alles Geborene wird es mit Sicherheit einen Tod geben. Geburt und Tod können auf keinen Fall vermieden werden. Daher sei nicht besorgt über das Unvermeidliche.
अव्यक्तादीनि भूतानि व्यक्तमध्यानि भारत | अव्यक्तनिधनान्येव तत्र का परिदेवना || २ २८ ||
avyaktādīni bhūtāni vyaktamadhyāni bhārata avyaktanidhanānyeva tatra kā paridevanā Vereinfachte Transkription: avyaktadini bhutani vyakta-madhyani bharata avyakta-nidhanany eva tatra ka paridevana iTrans: avyak{}taadiini bhuutaani vyak{}tamadhyaani bhaarata . avyak{}tanidhanaanyeva tatra kaa paridevanaa
avyakta-ādīni – unentfaltet (avyakta) am Anfang bhūtāni – (sind) die Wesen vyakta-madhyāni – entfaltet (vyakta) in der Mitte bhārata – oh Sohn Bharatas (Arjuna) avyakta-nidhanāni – unentfaltet (avyakta) am Ende eva – gewiss tatra – darüber kā – welche paridevanā – Klage (gibt es)
आश्चर्यवत्पश्यति कश्चिदेनम् आश्चर्यवद्वदति तथैव चान्यः | आश्चर्यवच्चैनमन्यः शृणोति श्रुत्वाऽप्येनं वेद न चैव कश्चित् || २ २९ ||
āścaryavatpaśyati kaścidenam āścaryavadvadati tathaiva cānyaḥ āścaryavaccainamanyaḥ śṛṇoti śrutvā.apyenaṃ veda na caiva kaścit Vereinfachte Transkription: ascarya-vat pasyati kascid enam ascarya-vad vadati tathaiva canyah ascarya-vac cainam anyah srnoti srutvapy enam veda na caiva kascit iTrans: aashcharyavatpashyati kashchidenam.h aashcharyavadvadati tathaiva chaanyaH . aashcharyavach{}chainamanyaH shR^iNoti shrutvaa.apyena.n veda na chaiva …
Dieser Vers kann auch folgendermaßen interpretiert werden: wer das Selbst sieht, darüber hört und spricht, ist ein wunderbarer Mensch. Solche Menschen sind selten. Es ist einer unter Tausenden. Demgemäß ist das Selbst sehr schwer zu verstehen.
देही नित्यमवध्योऽयं देहे सर्वस्य भारत | तस्मात्सर्वाणि भूतानि न त्वं शोचितुमर्हसि || २ ३० ||
dehī nityamavadhyo ’yaṃ dehe sarvasya bhārata tasmātsarvāṇi bhūtāni na tvaṃ śocitumarhasi Vereinfachte Transkription: dehi nityam avadhyo ’yam dehe sarvasya bharata tasmat sarvani bhutani na tvam socitum arhasi iTrans: dehii nityamavadhyo.aya.n dehe sarvasya bhaarata . tasmaatsarvaaNi bhuutaani na tva.n shochitumarhasi
Diese Aussage hört sich für einen westlichen Menschen unvorstellbar schrecklich an. Wir sollten aber verstehen, dass Krishna hier aus der Purva Mimamsa Philosophie heraus argumentiert, die Arjuna vertraut ist. Krishna argumentiert aus Sicht dieser Philosophie heraus, weil er Arjuna erreichen möchte. Viele große Meister handeln so. …
Der Körper jeden Geschöpfes mag zerstört werden, aber das Selbst kann nicht getötet werden. Daher brauchst du dich um kein Geschöpf zu sorgen, nicht um Bhishma und nicht um jemand anderen.